1

Tillbaka till slummen

Ibland behöver man återgå till det som är familjärt och älskvärt. En god vän som alltid finns där för en i vått och torrt. En vän som alltid berättar samma historia, men det gör inget. 
Välkommen tillbaka, broder.
0

Lost Kingdoms - Gästrecension

Gästrecension från Norrlaendarn, vår norrländska gamer.

Nostalgi är en stark känsla.
Jag fick nyligen möjligheten att återuppleva en gammal bortglömd pärla bland tv-spel: Lost Kingdoms. Utvecklat av From Software, som så småningom gav oss guldklimpar som bland annat Armored Core-serien och Souls-serien. Det släpptes 2002 till Nintendo Game Cube runt om i världen, med en uppföljare ett år senare, resten är historia.

I spelet intar du rollen som Katia, en prinsessa vars kungadöme är det sista utav fem som ännu har liv innanför murarna. Landet hotas av en svart dimma som tycks ha kommit från ingenstans, och inuti den kryllar det av monster i alla möjliga former. Katia måste, som landets enda hopp, använda sig utav kungarikets dyrbaraste skatt – en magisk runsten – för att bli kvitt dimman, rädda landet och avslöja vem (eller vad) som är den sanna skurken.

 Runstenen ger Katia, och dig som spelare, förmågan att framkalla egna monster från spelkort. Ett kort föreställande ett skelett framkallar ett skelett som slåss åt dig, och så vidare. Sättet man för strider på är lika roligt som innovativt, speciellt när de också kastar in ett typ-system liknande det vi har i Pokémon-serien – att vissa kort är svaga mot andra, men starka mot ett tredje. Varje ny nivå kräver en hel del strategi, och för någon som älskar strategispel är det inget annat än ren njutning att se ens magiska undersåtar göra mos utav fienden på bästa möjliga sätt. 


Spelet kastar dig rakt in i handlingen utan några frågor eller dialog, allt du får är en långsamt rullande textremsa som snabbt förklarar vad som hänt, och i många stunder kommer man att fråga sig vad det egentligen är som pågår. Detta klarnar dock mer och mer ju längre man spelar, och man kommer att få en känsla för takten som spelet har ganska snart. Handlingen i spelet berättas heller inte genom filmstycken eller inre monologer, utan genom små textstycken tillhörande varje ny nivå. Ett bra sätt att hänga med i sin egen takt, men det tappar väldigt mycket känsla när man inte får uppleva något direkt genom spelets karaktärer.

Trots sina brister är det ändå ett bra spel, min nostalgi åsido.

Lost Kingdoms får 7/10, och en stark önskan om ett tredje spel i serien.

2

A Link Between Worlds (Recension)

Ett underbart, men lite väl kort äventyr har nått sitt slut. Efter en veckas dragkamp om 3DSen med sambon har man spelat färdigt den senaste Zelda titeln. Hur håller spelet sig i jämförelse med de tidigare titlarna? Är det ännu en liten juvel som vi en dag kommer se tillbaka på med nostalgi, eller kommer det förevigt försvinna i mörkervärlden, bara för att glömmas bort?
Som svar på den andra frågan, nej ingen kommer någonsin att glömma bort detta spel. Angående första frågan... Vi får se.
Jag växte inte upp med Link to the Past, så det var uppenbart från första början att jag inte skulle ha några särskilda förväntningar eller uppleva nostalgikänsla, på gott och ont. Trots att världen är densamma så är det lika spännande för den erfarne som den nya att utforska alla hörn. Nintendo har helt klart levt upp till löftet att ALBW ska vara familjärt och nytt på samma gång.
Grafiken är underbar, 3D effekten lätt på ögonen, men stilen lite väl barnslig, även för ett handhållet spel, något man lätt kan ha överseende med dock. 
Den roligaste delen är utan tvekan möjligheten att med den nyförvärvade kraften att träda in som en målning i väggar och genom sprickor helt plötsligt få utforska en ny dimension, något som jag tror kommer sätta stor press på framtida Zelda titlar att leva upp till. Som en ny liten "twist" får man nu möjligheten att hyra alla items tillgängliga, vilket ger en stora valmöjligheter och en känsla av frihet vi tidigare inte upplevt.
Så än så länge är det bara guld och gröna skogar, men vart faller ALBW platt?
Storyn är solid, men lite väl simpel och får en att önska efter mer. Ättlingarna till dom sju "Sages" och Zelda blir alla kidnappade av Yuga och förda till den mörka världen. En liten plot twist på slutet gör dock det hela mycket mer intressant. ;)
Svårighetsgraden är på tok för låg. Man kan undra om den är anpassad till handhållna och stereotypen av att de flesta 3DS ägare är yngre, vem vet? Inga pussel är särskilt svåra så länge man har i åtanke vilka items som finns till ens arsenal. Bossarna är löjligt lätta, utan ursäkter. T.o.m. Slutbossen var så enkel att man bara stannade upp och tänkte "... Var det allt?". Man får trösta sig med Hero Mode som gör det hela till lite mer av en utmaning.
Sammanfattningsvis så är Gameplay A+, utan tvivel. Grafiken leverar som det lovar, man önskar bara att dom kunde lagt ner lite mer tid på att utveckla storyn och få den att ha större innebörd för tidslinjen.
The Legend of Zelda - A Link Between Worlds får betyget 8/10.